Bloodstone är en mörkgrön variant av kalcedon — samma familj som agat — prickig med rött. Den gröna färgen kommer från klorit, de röda fläckarna från järnoxid. I Turkiet kallas den kan taşı, och den har länge satts in i herrringar här.
Varför den är uppskattad
Traditionellt förknippas bloodstone med styrka, uthållighet och stabilt blod — en sten som bärs av människor som arbetar hårt. I den islamiska världen används den också som sigillsten eftersom den går att gravera rent utan att flisa.
Hur man känner igen en naturlig
- De röda fläckarna ska vara oregelbundna i storlek och ojämnt spridda. Perfekt runda prickar med jämna mellanrum tyder på färgad jaspis.
- Håll den mot starkt ljus: naturlig bloodstone är nästan ogenomskinlig, med en svagt genomskinlig kant.
- Färgade stenar visar ofta koncentrerad färg i sprickor. Titta på sidorna av cabochonen, inte bara på toppen.
Att leva med stenen
Bloodstone ligger på ungefär 6,5–7 på Mohs hårdhetsskala, tillräckligt hård för dagligt bruk — det här är ingen ömtålig sten. Den är inte porös som turkos, så en tvätt i varmt tvålvatten med en mjuk borste är säker. Undvik blekmedel och starka lösningsmedel, som kan mattas ner poleringen med tiden.
Vad som passar till
Eftersom stenen är mörk och matt snarare än ljus, passar den bra med oxiderat silver: de svartnade skrymslena i ett handgjort band får det gröna att framträda djupare. En bloodstone-ring är ett diskret smycke — den ser bättre ut i dagsljus än under en juvelerares spotlight, vilket är just anledningen till att folk fortsätter bära dem i årtionden.